Jag ger mig in i leken...

Jag vet att jag för någon timme sedan sa att det var dags för sängen men jag kan inte somna och jag kan inte sluta tänka på en debatt som varit väldigt aktuell den senaste tiden inom bloggvärlden. Just detta om ätstörningar. 

Jag har själv aldrig haft en ätstörning men jag har vänner som har haft det. Det är en av de sjukaste sjukdomarna som finns, varför inte vara tillräcklig som man är? Jag kan inte sluta tänka på ett speciellt tillfäll då jag var överlycklig över att äntligen få träffa en länge saknad vän men allt grumlades i hur förändrad hon var. Jag låg flera kväll i sträck efter den återföreningen och grät. Antagligen från chocken men också den hemska verklighet och vardag vi alla lever i idag. Det allra värsta var när jag hörde en vuxen person säga till min vän "Guuud vad fräsch du ser ut". Bredvid står jag, en knubbig tjej på minst 3 storlekar större. 

Jag är väl kanske inte den bästa att prata om just sådant här. Jag ligger själv på gränsen till övervikt enligt BMI (jag vet inte exakt för jag äger ingen våg) och den borde man ju lita på! Men jag ligger hellre runt 25 och är på gränsen till överviktigt än på 19 och är på gränsen till undernärd. Jag har aldrig haft några större problem med mat. Jag äter vad jag tycker är gott och låter bli det andra. Jag hade kunnat äta mycket hälsosammare och jag hade kunnat börja träna men för att vara ärlig har jag inte motivation till det. Det är mycket mysigare att ligga i soffan med Stoffe och en skål ostbollar eller popcorn och ett stort glas kall cola.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0