Skåne- mitt hem

Nu har jag varit tillbaka nere i skåne några dagar och återhämtat mig efter all skidåkning uppe i sälen. Efter min något tråkiga tågresa till Västerås kom jag upp till Grönis runt 12 på fredagen där vår gemensamma resa mot snön startade. Det första hon visar är ett foto på henne och tre väldigt stylade snyggingar i bakgrunden. Själv stod hon med en chipspåse i ena handen som hon förövrigt höll uppochner och en kaffe i andra och hade en något konstig min på gång. Snyggingarna visade sig vara E.M.D. och fotot hade hon fått på statiol där hon också raggade åt sig ett antal chipspåsar. Eftersom det skulle vara melodifestivalen i Västerås hade staden bestämmt sig för att bli galnare än vanligt. Jag vet, hör och häpna!

Så när vi satt i bilen med nosen siktad på snö blev vi hungriga och körde in på donkan i Ludvika. In - ut och sedan bar det iväg igen. Grönis bestämde sig för att sitta med sina pommes i knäet och käka samtidigt som hon körde och hon bestämde sig också för att helt plötsligt för att slå ut med handen och slå ner dem på golvet. det har jag bildbevis på. Hehe.

När vi väl kom upp till Sälen vid fyra tiden slängde vi in allt i husvagnen och gick dirket ner till after ski. Trevligt värre. När det var slut där gick vi för att göra iordning husvagnen och sedan gjorde vi oss själva iordning för en utgång. Det var kul men lite besviken blev jag över att dem stängde redan klockan två på natten, det är liksom tre timmar förtidigt. Men vad ska man göra liksom? 

Det vore synd och säga att vi var pigga dagen efter, på lördagen. Till slut tog vi i alla fall oss i kragen och bestämde oss för att göra några åk i backen. Så vi tog på oss underställ, skidstrumpor, termobyxor, jacka, mössa, googles, vantar och pjäxor. Sedan började Grönis leta efter liftkort och kom fram till att det bara fanns ett. Men inte deppade vi för det. Behöll allt på förutom pjäxorna och satte på oss skor istället och gick en runda i snön och beundrade den bländande vita omgivningen, jag lovar jag blev nästan blind. Tog en runda inom fjällkyrkan för en fika och sedan bar det iväg till after ski igen.

På kvällen skulle vi ut men fastnade istället framför melodifestivalen och när dem spelade kebablåten hade vi precis beställt vars en sådan. Det var underbart gott när Sandra kom med dem. Dock ingen vit sås men det ska jag ha nästa gång jag köper en sådan.

Klockan tio på söndagsmorgonen steg jag på bussen som skulle ta mig till Ludvika där jag bytade till tåg mot Mjölby där jag bytade tåg mot Lund.

Det är vår här nere i skåne så det skriker om det. Gula och vita blommer överallt. Helt sjukt med ganska så fint. Ingen snö dock men en sak är säker, nästa gång jag kommer till snön och backarna ska jag åka. Och alla som är där får väldigt gärna skratta åt mig och mina kommande blåmärken.

Nu ska jag gå och äta lite mat. Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0